Skulle egentligen börjat dagen med att sitta hos Peter för att plugga. Allt gick enligt planerna till en början. Jag vaknade som brukligt, check. Vattnet i fastigheten var avstängt (det annonserade på en fin liten lapp vid trapphuset 1 april, men det visade sig inte vara ett aprilskämt som jag från början trodde) så det blev ”brunch” hemma hos Peter, check. Kaffet var klart som överenskommet när jag kom, check. Vi började plugga, check. Sen hände någonting… tror jag. Jo.

1) Jag började leta kurser på Studera.nu för hösten. Man vet ju aldrig vad som kommer hända så lika bra att gardera sig. Kurser hit och kurser dit, kreativitetsmarknadsföring, sport management, konsumentbeteende. Allt fanns där och allt verkar minst lika intressant. Jag passade även på att kika på några magisterutbildningar utöver den som Borås erbjuder efter kandidatutbildningen. Måste säga att det finns en hel del kul att göra i höst, så sysslolös ska jag nog inte behöva gå.

2) Eftersom att jag inte kunde gå hem för att vattnet var avstängt så fick det bli lunch hemma hos Peter. Ravioli i tomatsås stod på menyn för dagen så ner med burken i en kastrull för att värma upp. Sedan en skvätt ketchup på för att få det hela vägen ner i magsäcken. Avslutade med en kaffe innan jag gick hem. Väl där möttes jag av min gode vän David för att snurra lite skivor för vi har ju som uttalat mål att spela på de största klubbarna i Ibiza sommaren 2010 (!). Sedan slog jag på tv’n för att kika på ”Biggest loser”. Tror det är mitt nya favoritprogram! Japp!

3) Efter att det var slut och David pallrat sig hemåt bestämde jag mig för att ta tag i min jobbansökan till SJ’s huvudkontor i Baksidan. Har nu suttit med det personliga brevet i nästan tre timmar och är faktiskt rätt så nöjd. Sökte en tjänst som Ansvarig för Evenemang och attraktion inom ”SJ Upplevelser”. Känns väl kanske inte som om jag är rätt skillad för tjänsten, men håller ändå tummarna för det. Hjälp mig gärna med det.

Hur som helst, dagen som skulle börja och sluta med plugg slutade med att jag sökte ett par utbildningar och skickade in en jobbansökan. Inte så illa pinkat ändå tycker jag. Natti natti.

För er som tidigare läst på bloggen så vet ni att jag vart irriterad och förbannad på SJ’s sätt att rekrytera ny personal i höstas. Kanske inte så mycket på processen i sig utan mer på de villkor som de blivit anställda på och hur de blev behandlade därefter. De tre sakerna jag reagerade över var att:
1. De blev anställda på timbasis
2. De fick ingen lön under utbildning
3. Uniformen fick de betala själva

Jag hade diskussionen med en kompis angående deras rekryteringssätt förra veckan och jag liksom han tror/anser att det gäller att sticka ut som företag/jobbsökande i dessa tider. Som jobbsökande är det viktigt att ha ett snyggt utformat CV. Enligt dagens Metro gäller att våga utöka med sociala medier, video, foton etc. Och för företagen gäller det att rekrytera på nya innovativa sätt. Öppna ”anställningsdejter” där arbetsgivare och jobbsökande går på blinddate med 15 minuters diskussion mellan ansvariga samt jobbsökande. På sidan av ”dejterna” finns en informationsansvarig. Fredrik som jag diskuterade detta med hade varit på en liknande ”anställningsdejt” och båda tyckte idéen var givande. Dock utgår diskussionen att det är en jobbsökande från den så kallade Generation Y.

För att komma tillbaka till ämnet om SJ igen så läste jag idag ett glädjande brev som låg in min inkorg på jobbet. SEKO (facket) lämnade för ett tag sen in en tvisteframställan för brott mot Diskrimineringslagen. Anledningen är att de timanställda behandlas annorlunda gentemot resterande kollegor med annan anställningsform. SEKO anser nämligen att SJ brytit mot lagen då den säger att det finns förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning.

Resultatet av förhandlingen blev att SJ gav med sig och ändrade sitt beslut. SJ kommer därför att betala för uniformskostnader även för timanställd personal och för de som redan hunnit betalat på egen hand kommer de att få summan insatt på kontot retroaktivt. Vidare så har vissa tidsanställda inte haft tillgång till skåp på Stockholm åkstation och även där har SJ nu ändrat sitt beslut och givit de anställda skåp.

Gråsuggor (Isopoda) är en av de mest varierade ordningarna bland kräftdjuren med cirka 10 000 kända arter fördelade på ett hundratjugotal släkten. Det finns arter anpassade till en mängd varierande levnadsmiljöer, allt från landlevande arter till djuphavsarter…..

Jag satt tidigare idag på jobbet och kom att tänka på en sak när jag rullade in på Göteborgs Central. Där såg jag ett tåg med benämningen X31, även kallad för Elefantröv i folkmun. Ni kommer förstå varför när ni kollar på bilden lite längre ner på sidan. Jag har klankat ner lite på SJ den senaste tiden och framställt företaget lite som den fula ankungen men när det gäller form och design måste jag faktiskt säga att jag tycker att de ligger ett steg före sina konkurrenter. Jag gillar faktiskt den gråa, svarta och silvriga färgen i hela den grafiska profilen. Många tycker dock att den gråa designen på tågen är trist (jag tänker främst på de anställda) men jag måste nog säga att SJ gjort helt rätt, dock med ett undantag och det är nämligen dubbeldäckaren X40 som måste vara det fulaste fordon som rullar på svenska transportvägar alla kategorier. Det är detta tåget som fått det härliga smeknamnet ”Gråsugga”. Vart jag ville komma med detta inlägget vet jag faktiskt inte utan mer att namnen på tåg kan bli rätt roliga beroende på utseende exteriört. Har du några smeknamn på tågen, skriv en rad om det nedan

Jag var i fredags på informationsträff angående mitt kommande examensarbete senare i vår. Informationen vi fick kände jag mycket väl redan till men det var ändå skönt att få datum och liknande bekräftade. Nästa stora sak är att bestämma vad jag ska skriva om och vilken problemformulering jag ska ha. För er som inte vet så läser jag företagsekonomi på C-nivå med inriktning marknadsföring och ska därför skriva inom valt ämne. De ämnen jag funderat över är att skriva om är:
- Sociala medier (främst Twitter)
- Flashmobs
- Förväntningar

Dock vet jag som sagt inte vad min problemformulering/frågeställning ska vara men jag har ändå lite funderingar. Just när det gäller Twitter är jag sugen på att se hur företag använder detta för ”krishantering” och hur de använder denna som en kanal för att besvara kritik/frågor/funderingar etc. Ett företag jag själv tycker är extremt duktiga på detta är SJ (SJ_AB på Twitter). Där har jag även fått en första kontakt med Jacob som är projektledare för SJ’s strategi över sociala medier så det känns rätt bra på så vis.

Vad gäller flashmobs vet jag inte riktigt vad jag tänkte och tycker om det. Egentligen tycker jag faktiskt att det kan vara rätt löjligt men används det på rätt sätt tycker jag verkligen att det slår rätt ut. Det bästa exemplet är utan tvekan Radiotjänst som gjort denna underbara flashmobvideo. Ska det vara ska det nå ut och beröra mig. Och det lyckas Radiotjänst med. Men hur ska jag få in detta i ett examensarbete undrar jag då?

Sedan kommer jag till det sista ämnet som ligger mig varmt och hjärtat och det är hur förväntningar kan öka ett varumärkes värde. Apple och iPhone är ett väldigt bra exempel. Ni som tidigare läst mina tidigare inlägg vet att jag har en förkärlek till Michael Dahlén och det är härigenom jag fått upp ögonen för just förväntningar. Att ha möjligheten att lära mig mer om det vore väldigt intressant må jag säga. Men samma sak gäller här som med flashmobs. Jag har inte en aning hur jag ska lyckas med en problemformulering om ämnet.

Jag har tidigare gjort en b-uppsats om gerillamarknadsföring och har även haft funderingar på att skriva vidare om det men känner inte så för tillfället. Så om du har några andra bra idéer eller åsikter om vad jag kan skriva om så lämna gärna en kommentar med dina tankar och reflektioner varför jag ska skriva om just det. Jag är oerhört tacksam för alla förslag.

… undrar just om Håkan Dahl, direktör för divison Service varit ute på tågen och sett hur det går till. Jag kan väl dra lite kort vad jag menar. I förra veckan skrev jag ett inlägg om att SJ genomförde en audition a’la Idol för att anställa nya tågvärdar (stackare). Det jag reagerade mest på i mitt förra inlägg var inte Hur eller Varför de genomförde en audition (även om jag inte tycker att det är rätt sätt), utan det var de anställningsavtal stackarna blir anställda på.

Men nu senast reagerade jag just på rubrikens titel. Just så sa Hålan Dahl, direktör för division Service när han fick säga sitt angående att de sökande skulle gå upp och pitcha sig själv under tre minuter. Mer ordagrant svarade han ”Det är bra att kunna se hur de jobbsökande agerar på en scen. Även på tågen handlar det ju om att stå på en scen.” Jag undrar just vad han menar med det uttalandet? Är det för att vi som arbetar ombord är artister som är där för att underhålla resenärerna? Är det kanske för att vi är under press och måste kunna prestera under rådande omständigheter? Eller är det så enkelt att vi alltid ska prestera på topp och sälja in oss själva och där igenom vara ambassadörer för oss själva och/samt företaget? Undrar just vad stackarna ska tro och ha för förväntningar när de väl kommer ut på tågen när de märker att det inte alls är som att stå på en scen.

Jag har efter att fått mer kött på benen vad som försigått bakom Wallmans väggar ställt mig in i ledet som är emot en audition i rekryteringssyfte. Självklart tycker jag att nya och innovativa sätt ska uppmuntras men jag anser att detta är helt fel väg att gå. SJ ska nu utvärdera detta ordentligt och säger själva att de inte utesluter att auditions ska komma att användas mer i framtiden. Men snälla, snälla SJ, byt strategi.

———–

När jag ändå är inne på SJ så ska jag ge ett stort plus till avdelningen med Jacob, Marcus, Susanne, Katarina och Annika som är gänget bakom deras Twittersatsning (sociala medier). Följ SJ_AB genom länken. Bäst är när SJ svarade på att namnet SJ_AB blir BA_JS läst bakifrån; ”Angående ba_js – nu använder vi miljövänligt papper på X2000″.

För er som inte vet så arbetar jag på Sveriges största järnvägsföretag SJ AB. Jag är tågvärd och har under de fem åren trivts väldigt bra med det och känner mig väldigt lojal mot företaget. Men häromdan fick jag mig en tankeställare och det är SJ’s senaste försök att anställa ny personal a’la Idol. I Wallmans salonger i Stockholm har vem som helst, från var som helst kunnat dyka upp och pitcha sig själv under tre minuter för att få jobbet som tågvärd. Det sitter en jury som utifrån din presentation utgår från om du är ämnad för att arbeta som tågvärd. TRE MINUTER får dom på sig och ursäkta språket, men hur FAN ska denna ”jury” kunna avgöra om du är kapabel att arbeta efter det? Det hela blir än värre när jag fick höra talas om villkoren som dessa stackare isåfall skulle anställas på. Hör på detta:

1. Timanställning (D.v.s så vet de inte på förhand hur mycket de ska arbeta utan blir inringa vid behov. Inga problem för den som är född med silversked i mun eller gift sig rik. Men för den större massan kommer detta troligtvis bli problem.)
2. Ingen lön under utbildning (Nepp, SJ AB tycker att utbildningen är lön i sig. Den erfarenhet de får i och med utbildningen är mer värd än pengarna anser dom. Inte nog med det, de får endast tre veckors utbildning till skillnad från oss tidigare anställda. Vi fick fem BETALDA veckor.)
3. Uniformen får de betala själva (men de får ju faktiskt behålla kostymen när de slutar och de får ju tillbaka halva kostnaden, 3000kr/2=1500kr. Men dessa pengar får de tillbaka först när de slutar på företaget! Så 3000 kr måste dessa stackare ligga ute med med tanke på att de bara har en timanställning och dessutom inte ens får utbildningen betald. Och glömde jag nämna att SJ-loggan kommer på köpet när du slutar?)

Detta gör att SJ självklart kommer att tjäna en hacka på de nya anställda men detta på bekostnad av att de inte förhandlat med facket samt att de bryter mot MBL (Medbestämmande i arbetslivet). Frågan är ju om SJ AB behöver tjäna pengar? De visar för tillfället på ett positivt resultat.

/Källa: Seko