Jag fick under fredagen celebert besök av Fredrik och Peter som hade bestämt sig för att kolla på film hemma hos mig. Ja, vad gör man inte då utan självklart ställer man upp med tv och dvdspelare. Sagt och gjort så tog vi en sväng förbi Hemmakväll på Allégatan för att betala för kvällens upplevelse. Första kommentaren av Peter när vi kliver in på Hemmakväll är; Hur gör man nu då? Stackarn vet inte hur det fungerade förr när man faktiskt fick betala för att se på film. En tid före The Pirate Bay och TankaFett. Hur som helst styrde han sin kos mot nyhetshyllan medan jag själv strosade runt och letade efter en manlig film i form av action, skjuta och krig eller något mindre manligt i form av en komedi. Blev ingetdera så där gick jag nit. Vi valde tillslut mellan ”The Taking of Pelham 123″ och ”North Face” och för att avgöra fick Fredrik helt enkelt dra en film bakom ryggen. I tron att vi valt en krigsfilm så blev vi (jag) föga förvånade när vi stoppade skivan i spelaren och dom börjar prata på tyska och det inte alls visar vara krig. Vad i helv…. tre abstinentfyllda filmsugna grabbar jublade inte av glädje direkt. Men när vi (jag) ändå betalt för eländet kändes det som att vi var tvungna att titta på den ändå. Det stod ju faktiskt på pärmen att det skulle vara ett mästerverk. Två timmar och 30 minuter senare var minerna helt annorlunda.

North Face – Handlingen

Filmen startar i ett rätt så segt tempo och jag undrar väl egentligen vad det är vi tittar på. Förstår inte riktigt att detta är en film som kommer handla om bergsklättring (!). Trodde från början att detta var en krigsfilm under andra världskriget. Men sedär så fel man kan ha. Året är 1936 och berget Eigers nordsida är ”Alpernas sista problem”; en lodrät vägg som ingen hittills lyckats att ta sig upp för. Det är många som drömmer om att bli först till toppen och de två tyska vännerna Toni och Andi förbereder sig för ett eget försök. Dock så vill även Österrike vara först och ett par österrikiska klättrare följer dom hack i häl. Nere i byn, vid bergets fot, väntar ett reporterteam för att föreviga detta tappra försök att för första gången någonsin bestiga nordsidan.

Jag personligen har lite svårt för höga höjder och blod och även om blodet lyser med sin frånvaro under filmen handling händer saker som ändå kan få stenhårda (!) Peter att skrika högt av ångest när en av de Österrikiska klättrarna bryter foten. Detta är en film som har fångat något som känns fruktansvärt avlägset att kännas väldigt nära och påtagligt. Även om man inte i sin vildaste fantasi kan sätta sig in hur överdjävligt det måste ha varit på berget under snöstormarna så går det ändå känna den rädsla, kärlek och passion dessa herrar har till bergsklättring. Glömde jag säga att filmen är verklighetsbaserad förresten?

Betyget då?

Vill du se en film med skjut- och filmhjälte-action är du helt fel ute. Men filmen är på sitt eget vis actionfylld och bör absolut ses så länge du orkar stå ut med det tyska språket.

Betyg: 3 av 5

Tags bergsklättring Film north face